PRAKTIKPYSSEL

Denna lördag går i planerandets tecken. Praktiken börjar vara på slutrakan, inleder sista veckan på fältskolan på måndag. Det blir dock ingen slapp-vecka eftersom jag nästa vecka håller mina riktiga lektioner, har tidigare under denna vecka fått dra lite halvlektioner och leda en del övningar. Nu är det alltså dags för de lektioner som jag själv planerar, genomför och handleder. Så nu sitter jag och finslipar på de planer som jag gjorde på fredagseftermiddagen. Det ska väl nog bli bra, önskar bara att man inte skulle ha sån enorm press på sig själv. Jag menar, man vill att det ska gå perfekt. FAST jag vet att jag inte har en möjlighet att vara perfekt, att jag går andra året och egentligen får vara lite värdelös på detta med tanke på att det här är vår första praktik. 

Det går dock väldigt bra för tillfället, eftersom jag har varit med dem i två veckor redan så känner jag eleverna ganska bra, vilket betyder att det är lättare att planera lektionerna. Men det är svårt, speciellt att beräkna tid hur länge ett moment kommer att ta. Jag planerar 10 minuter, det kan gå på 2 eller 22. Det vet man aldrig, 

Nu ska jag sluta sitta här och fortsätta med mitt planerande (som väldigt snart är färdigt), but first, lunch!

I BRIST PÅ ANNAT

Hittade denna lista på Erikas blogg. I brist på annat att blogga om för tillfället så tänkte jag svara på den. Efter att den är ifylld så väntar sängen och John Blund på mig så jag fär väl säga godnatt. 

1. Bästa frukosten?

Kaffe & bananplättar med turkisk yoghurt, kokos och blåbär på. 

2. Aldrig få ta ett glas vin igen eller aldrig få dricka en drink igen?

Jag får inte ner rödvin och vitt vin dricker jag inte heller så ofta så säger nog: att aldrig få ta ett glas vin igen. Finns inte så många drinkar jag riktigt gillar heller men lite mer att välja på iallafall. Har svårt att se mig som en vindrickare någon gång i framtiden heller.

3. Du måste klä dig i en enda färg resten av livet, vilken?

Vill inte säga svart, men troligen det. Det är ju typ enda färgen man kan klä sig i från topp till tå utan att se helt bedrövlig ut. Grå kanske hade en chans att funka också, men nej, svart får det bli.

4. Bästa uppfinningen?

Svår fråga, men flygplan är ju helt great så att man kan ta sig runt i världen. Förstås också internet, vad skulle jag (och hela resten av världen också förstås) göra utan det?

5. Vilken egenskap saknar du enligt dig själv?

Tålamod när det gäller att vänta på andra. När jag är färdig vill jag fara iväg, blir hysterisk av att vänta, vilket är ganska orättvist av mig eftersom folk nog nu som då hamnar att vänta någon minut på mig också.

6. Vad ska dina barn heta? Vi låtsas att du får en pojke och en flicka.

Alltså jag har ju ett par namn nog men förstör ju charmen med att skriva ut det här. När jag var liten ville jag iallafall själv heta Isabella eller Lovisa och tänkte alltid att när jag får barn ska de inte heta något fult i stil med "Daniela". Något pojknamn hade jag inte då men Liam har kommit lite från och till genom åren. Dock har jag nog börjat få second thoughts om det namnet nu när det ändå är ganska vanligt.

7. Du måste bo i Kuala Lumpur i två år. Gråter du av glädje eller sorg när du hör det?

Blev tvungen att googla detta, ser fint ut på bilderna men skulle troligtvis nog gråta av sorg. Inget ställe jag har in mind att flytta till i varje fall.

8. Du får välja, vilken stad i vilket land vill du helst bo i för resten av livet?

Jag har alltid varit en riktig Sverige-fjant, så där vill jag bo något år under min livstid i varje fall, men inte för resten av livet. För resten av livet säger jag nog Finland och endera Vasa-trakten eller Jeppis-trakten

9. Aldrig mer få se på tv eller aldrig mer få lyssna på musik?

Aldrig mera tv, tittar väldigt sällan på tv. Musik lyssnar jag dock på 24/7 så det kunde jag absolut inte lämna bort för någonting. 

10. Vilket sällskapsspel är du bäst på?

Är så sjukt tävlingsinriktad så är ganska bra på många spel (man är ju tvungen om man alltid ska vinna). Men säger nog Ligretto och Alias kanske.

11. Vilket bilmärke föredrar du?

Ingen aning, kan typ inga bilmärken och vet ingenting om bilar så bara så länge den rullar och inte krånglar är jag nöjd. Ja och inte helt ful heller förstås.

12. Du får ta med dig en enda skönhetsprodukt till en öde ö, vilken skulle du välja?

Läppomada, läppfett vad man nu vill kalla det. Kärt barn har många namn. 

13. Vilka är dina 5 favoritbloggar?

Ingen nämnd, ingen glömd. Läser en hel drös med bloggar, de jag känner väl som bloggar är väl intressantast att läsa, speciellt när de befinner sig på annan ort. 

14. Vem känner dig bäst och varför?

Ingen vet ju ens nära allt om mig men några av flickorna måste jag väl kanske nog säga. 

15. Vad står på din shoppinglista till våren?

Har inte funderat så långt fram i tiden. Nu under hösten ska jag i varje fall köpa min systers iPad, en ny telefonskärm (eftersom min sprack i fredags. TIPS MOTTAGES OM BRA SIDOR OCH NÅGON SOM BYTER SKÄRMAR BILLIGT) och så är det en hel del kläder som fattas i min garderob för tillfället som jag gärna skulle ha. 

16. Om du behöver vara ensam och tänka, vart går du då?

Ensam på rummet, i bilen när jag kör eller går ut på promenad. Promenad brukar funka bäst för mig, när jag startar kan jag vara superledsen och nere. När jag senare väl kommer hem så har jag haft sådan tid att tänka på allt att det nästan gått om och promenaden har gjort mig på ganska gott humör. Tacka vet jag endorfiner. 

17. Vilket mål jobbar du mot just nu?

Inom träningen har jag ett par som jag inte tänker avslöja. Sådär annars är att hålla deadline på mina uppgifter, gå på alla lektioner och föreläsningar i skolan och att dessutom försöka se positivt på livet. 

18. Vad vill du bli när du blir stor?

Lärare obviously

19. Om du skulle skaffa dig en ny hobby, vad skulle det bli?

Dans troligen. Har alltid tyckt att det sett roligt och tufft ut när jag tittat på dansuppträdanden och har dessutom gått typ en halv kurs. Lusten väcks ännu inom mig att lära mig dansa, men är nog lite för blyg och tillbakadragen för det. Hehe

20. Om du kunde gå tillbaka till dig själv som liten och ge dig själv ett enda tips för framtiden, vad skulle det vara?

Du är precis lika mycket värd som alla andra även fast du inte ser ut som alla andra. 

21. Kakor, chips eller godis?

Godis utan att ens tveka. Min absolut största last när det kommer till att unna sig.

22. Vilket är det fulaste respektive finaste ordet du vet?

Oj, vad svårt. Tänker sällan på det. 

Ett fint ord är i varje fall: Sofistikerad (fråga inte varför, det bara dök upp i mitt huvud)

Ett fult ord är: Fitta/fittan, som är ett ord som jag inte tål. Fast jag ibland använder det som "svordom" själv.

NO SUGAR NOVEMBER

och några dagar innan det också. Denna vecka har varit en pina. Inte på grund av praktiken, för den går helt super. Men alltså mitt sötsug, har varje dag denna vecka varit sugen på någonting gott. Flera gånger har jag fallit för frestelsen vilket leder till att jag mår så dåligt. Både psykiskt för att jag heelt tappat min självdisciplin nu när jag inte är i Vasa. Men samtidigt fysiskt, både sjuk mage och illamående har krypit fram ur sina hålor allt för ofta denna vecka och detta ska det bli ett stop på nu.

Så från och med imorgon (måndag) så är det slut med allt socker, ja judge me så mycket ni hinner men jag kan inte börja på någon annan dag än måndag, eller i månadsskiften. Så som sagt, allt onödigt socker ska bort. Både godis, glass, kakor och vanliga sockriga saker. Men även sockeryoghurt, müsli och juicer. Let's do this. Jag vet ju hur mycket bättre jag mår av att göra detta så det är bara att försöka kämpa.

Ni kanske tänker att jag bara kunde trappa ner lite? Visst, det kunde jag riktigt bra göra. Men detta är en liten bestraffning för mig själv. Har tidigare haft en, MAX två dagar i veckan då jag fått unna mig någonting sött. Nu när jag inte klarat det så får jag hålla upp en längre tid istället. Dessutom brukar jag alltid efter sötstrejker vara otaggad på godis och sött eftersom jag är van att inte få äta så kanske detta blir en liten omvändning från allt makuuni-godis-sug också.

Dessutom så har jag ju vissa mål inom träningen som jag vill uppnå nu innan detta år är slut. Då är även detta till min stora fördel, även om det går långsamt och jag vet att jag borde ha mera tålamod.

YELLOW IS THE NEW PINK

En skolvecka på två dagar är över. En ledig fredag som ska tillbringas med den den äldre syrran, en helg innehållande en 30-årsfest, chill med flickorna och träning har jag framför mig. En bra helg så att säga. Älskar att ha lagom med planer, så att man hinner ta det lite lugnt mellan varven.

Har dessutom landat hemma för att befinna mig här i tre hela veckor, det är nämligen dags för vår första riktiga praktik. Det är så roligt med praktik, konstigt dock att jag inte alls känner mig nervös. Nervositeten lär väl infinna sig före måndag morgon ännu, men än så länge så känns det ingenstans. Lite ledsamt dock att man är en så lång tid ifrån "Vasa-vännerna", när man är van att se någon varje dag så blir det nog en hel massa saknande när man troligtvis inte syns under de här tre veckorna.
Det känns dock som om jag verkligen behöver en boost med att vara hemma med nära och kära just nu, har varit hemma så mycket nu i höst att det inte ens känns som att jag bor i Vasa. Så blir det väl antar jag, när man har många familjemedlemmar och vänner hit i denna håla så kommer man nog väldigt gärna hit. Så någonting bra med allt antar jag, med detta säger jag nu godnatt.

MORGONGYM - BÄSTA GYMTIDEN?

Njaah, kanske inte, iallafall inte för min del. Trött, lite otaggad och nyvaken. Väldigt skönt dock, men får nog inte ut mesta möjliga av träningen om jag utför den på morgonen. Blir mycket fusk, skippar övningar för att energin tryter och dessutom så märker jag att jag ständigt tappar koncentrationen och tankarna flyger iväg till heeelt andra saker. 

Det är inte ofta jag orkar med morgongym, men igår så bestämde jag mig för att köra ett morgonpass. 07.20 (!!) startade jag min träning. Huhhu, svettig och slut var jag nog men framöver så tänker jag nog istället köra träning lite senare på dagen. 

Träningsmotivationen är för övrigt på topp för tillfället och jag är taggad för att under hösten nå de kortsiktiga mål som jag har lagt upp för mig. 

HUR I HELA H LYCKAS MAN?.

Jag, Daniela Sandström, 20 år glömde bort min kod till telefonen igår kväll. Nu pratar jag inte om pinkoden man slår in om telefonen mot förmodan någon gång skulle bli utan ström. Nej, ja pratar om koden som öppnar skärmen, den kod som jag alltså sjukligt många gånger per dag slår in i min telefon. (Man är ju bara människa, int kan ja ju vara enda som e myki på telefonen?).

Brukar ske per automatik, jag brukar inte ens behöva tänka efter, fingret bara far över de siffror jag har i min kombination, och så vips är jag inne. Men inte igår inte, det börja med att jag kom ur duschen och märkte att jag fått en snap, telefonen var upp och ner eftersom att den var på laddning så jag fick tänka efter vad jag hade för kod eftersom det inte händer per automatik när siffersystemet är fel väg. Nåväl, var ganska säker på min sak och slog in det jag trodde var min kod. Fel kod. Jaha, ja tryckte kanske bara fel *trycker in koden igen*. Fel kod. Vänder på telefonen och slår in koden igen. Fel kod. Försöker med min gamla kod. Noup. Försöker med alla koder jag kommer på med kombinationen av siffrorna 0,2,7,4 (jag fyller 27.4 och har alltid haft kod relaterat till det). Fortfarande fel kod.

Jag fick så totalt hjärnsläpp och kunde inte för någonting i världen komma på vilken kod jag hade. Alla som har iPhone vet att telefonen låser sig och gör så att man inte kan slå in koden hur många gånger som helst, det börjar med en minut och till sist måste man vänta en timme och har 1 (!!) chans på sig per gång. Sist och slutligen blev telefonen avaktiverad, jag kom alltså inte ihåg koden. På grund av alla låsningar osv så hade jag haft fyra timmar på mig att fundera ut den, så det var inte förhastade beslut som ledde till detta, utan total hjärnsläpp.

Det faktum att jag var på förlovningskalas hjälpte dock, behövde inte telefonen till någonting eftersom jag hade det väldigt trevligt med saknade vänner. Men historien slutar inte här .

"iPhone avaktiverad, anslut till Itunes." Nemas problemas tänkte jag, "när jag kommer hem så ansluter ja bara sen e allt som vanligt". Jag kom hem, fullständig löskontakt i telefonsladden. Jag hade haft pikiliiite tidigare men nu var de riktigt paha. De gick alltså inte på något sätt att connecta den till datorn och inte heller till Itunes alltså. Smärre hjärtattack, svårt att andas och lite panik. Skickade åt alla i närheten som jag visste att hade en laddare som passar till iPhone 5. Några svarade, fick på familjechatten höra att "du kan koma imoro morn", "du måst ju sök hjälp", "fjortis". Skrattade lite i paniken. Tog mig senare samman, klockan var ett på natten. Kanske jag inte behöver telefonen just nu. Somnade. Vaknade. Fortfarande utan fungerande telefon. Det är i dessa situationer man märker hur sjukligt beroende man faktiskt är. Men snart är syster här med en fungerande telefonsladd så då är jag fullbordad igen. 

Kommer jag att ha telefonkod någonsin ever igen? Noup.  

SATURDAYCHILL

Lördag, jag är hem-hemma och har hittills idag varit produktiv. Har bland annat funnit charmen med vuxenmålarböcker, hade beställt en från Adlibris för någon vecka sedan och den hade kommit till posten här hemma. Direkt jag kom hem hoppade jag i bilen för att hämta mitt paket. Nöjd med mitt köp som jag var så längtade jag efter att få testa, men eftersom jag inte ägde några färgpennor blev sådana inhandlade idag i Kokkola och när jag kom hem därifrån så kunde jag inte hålla mig längre. Nu förstår jag vad folk menar att det är som terapi att måla i dessa. Sätt på lugn, akustisk musik, ta fram färgpennorna och sätt igång. Det tar tid att måla dessa mönster, men nyttigt att verkligen slappna av, man släpper tanken på omvärlden för en stund. Ett tips till stressade typer, måla!

DET BEHÖVS SÅ LITE

Jag steg in i hissen, hon stod där. Läraren alltså. Jag nynnade på någon melodi som hade fastnat i mitt huvud, checkade om hissen var inknappad på rätt våning och ställde mig för att göra det man gör i en hiss, nämligen väntar på rätt våning. Det var inte speciellt tyst med tanke på mitt tysta nynnande och hissens brummande, men plötsligt från ingenstans uttrycker hon: "Oj vilken fin blus du har!" Jag som är världssämst på att ta emot komplimanger tittade chockat på henne med ett leende och utbrast : Oj, tack så myki...De e no bara nå H&M plagg men. (Alla dessa bortförklaringar när man får höra någonting positivt) "H&M eller inte, riktigt fin är den iallafall", sa hon strax innan hissen stannade.

Vi steg av hissen, jag gick åt mitt håll och hon åt ett annat. Jag med en mycket gladare min och hon ovetande om att hon nyss gjort min dag så mycket bättre.