Brukar ske per automatik, jag brukar inte ens behöva tänka efter, fingret bara far över de siffror jag har i min kombination, och så vips är jag inne. Men inte igår inte, det börja med att jag kom ur duschen och märkte att jag fått en snap, telefonen var upp och ner eftersom att den var på laddning så jag fick tänka efter vad jag hade för kod eftersom det inte händer per automatik när siffersystemet är fel väg. Nåväl, var ganska säker på min sak och slog in det jag trodde var min kod. Fel kod. Jaha, ja tryckte kanske bara fel *trycker in koden igen*. Fel kod. Vänder på telefonen och slår in koden igen. Fel kod. Försöker med min gamla kod. Noup. Försöker med alla koder jag kommer på med kombinationen av siffrorna 0,2,7,4 (jag fyller 27.4 och har alltid haft kod relaterat till det). Fortfarande fel kod.
Jag fick så totalt hjärnsläpp och kunde inte för någonting i världen komma på vilken kod jag hade. Alla som har iPhone vet att telefonen låser sig och gör så att man inte kan slå in koden hur många gånger som helst, det börjar med en minut och till sist måste man vänta en timme och har 1 (!!) chans på sig per gång. Sist och slutligen blev telefonen avaktiverad, jag kom alltså inte ihåg koden. På grund av alla låsningar osv så hade jag haft fyra timmar på mig att fundera ut den, så det var inte förhastade beslut som ledde till detta, utan total hjärnsläpp.
Det faktum att jag var på förlovningskalas hjälpte dock, behövde inte telefonen till någonting eftersom jag hade det väldigt trevligt med saknade vänner. Men historien slutar inte här .
"iPhone avaktiverad, anslut till Itunes." Nemas problemas tänkte jag, "när jag kommer hem så ansluter ja bara sen e allt som vanligt". Jag kom hem, fullständig löskontakt i telefonsladden. Jag hade haft pikiliiite tidigare men nu var de riktigt paha. De gick alltså inte på något sätt att connecta den till datorn och inte heller till Itunes alltså. Smärre hjärtattack, svårt att andas och lite panik. Skickade åt alla i närheten som jag visste att hade en laddare som passar till iPhone 5. Några svarade, fick på familjechatten höra att "du kan koma imoro morn", "du måst ju sök hjälp", "fjortis". Skrattade lite i paniken. Tog mig senare samman, klockan var ett på natten. Kanske jag inte behöver telefonen just nu. Somnade. Vaknade. Fortfarande utan fungerande telefon. Det är i dessa situationer man märker hur sjukligt beroende man faktiskt är. Men snart är syster här med en fungerande telefonsladd så då är jag fullbordad igen.
Kommer jag att ha telefonkod någonsin ever igen? Noup.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar