ibland får man vara lite stolt

Ibland slår den där stoltheten över en, känslan av att kanske utvecklas i rätt riktning. Efter att ha varit sjukligt osäker på mig själv i fler år, trott att alla märker mina flaws och misstag så har jag nu kommit underfund med att det spelar inte så stor roll.
Det spelar ingen roll om du är sämst på Zumban, för ingen kommer bry sig. Det spelar ingen roll om du tar mer mat än alla andra, det är ändå bara du som tänker på hur mycket du äter och vad andra har på sina tallrikar. Det spelar ingen roll fast du tycker att alla andra har en massa goda egenskaper, kanske det finns någon som är avundsjuk på just en egenskap du har?
Det spelar helt enkelt ingen roll att man kanske inte är så smal som man önskade och ingen kommer någonsin att tycka mindre om dig för att du har lite mer hull på låren.

För i slutändan så är det viktiga att du tycker om dig själv, för du har människor omkring dig som tycker om dig för en anledning. Jag skriver inte detta för att jag helt kommit över min själv-fobi, men för att folk skall förstå att perfektion inte är något eftersträvansvärt och att ingen mår bra av att konstant tycka att man kunde vara en bättre människa på alla möjliga sätt. punkt